Trude Nergård-Nilssen, 19.08.2025

Översatt och anpassat av Stina Grufman-Björnlund

Den nya definitionen publicerades nyligen av Carroll et al. (2025) i Journal of Child Psychology and Psychiatry och Holden et al. (2025) i tidskriften Dyslexia. Artiklarna förklarar hur definitionen kan användas i praktiken och ger råd om varför, när och vad man bör undersöka för att ta reda på om någon har dyslexi. Definitionen ger en uppdaterad helhetssyn och förståelse för vad dyslexi är och hur det kan påverka människor under hela livet. Definitionen är översatt och återges längre ner i texten.

Varför behövdes en ny definition av dyslexi?

Dyslexi har under många år varit ett omdiskuterat begrepp, med varierade kriterier som har använts mellan olika länder och yrkesgrupper. Vissa har till och med ifrågasatt om termen dyslexi ska användas överhuvudtaget. Detta har skapat osäkerhet bland lärare, föräldrar, yrkesverksamma och personer med läs- och skrivsvårigheter. Behovet av en mer enhetlig och uppdaterad förståelse har varit stort, särskilt eftersom diagnosen ofta avgör vem som får tillgång till nödvändigt stöd och resurser.

Tidigare definitioner, såsom IQ-diskrepansmodellen och Rose-definitionen (2009), har haft sina begränsningar. Diskrepansdefinitionen, som bygger på att det ska finnas en skillnad mellan intellektuell förmåga och läsförmåga, har kritiserats för att utesluta många som behöver hjälp och för att förbise de kognitiva processer som ligger bakom dyslexi. Även om Rose-definitionen på många sätt liknar den nya definitionen har den inte fullt ut erkänt dyslexins dynamiska och komplexa natur, som påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Den nya Delphi-definitionen syftar till att ge en mer övergripande förståelse av dyslexi. Den erkänner att dyslexi är ett tillstånd som kan variera i svårighetsgrad och uttryck under hela livet och som påverkas av flera faktorer, inklusive kognitiva processer och yttre förhållanden. Detta ger en bättre grund för både identifiering och stöd.

Den nya Delphi-definitionen av dyslexi (2025)

Den nya definitionen, som utarbetats av expertgruppen, lyder enligt följande:

– Dyslexi är en uppsättning bearbetningssvårigheter som påverkar läs- och skrivinlärningen.

– Vid dyslexi är vissa eller alla aspekter av läs- och skrivförmågan svaga i förhållande till ålder, erhållen undervisning och nivån på andra prestationer.

– Svårigheter med läsflyt och stavning utgör kärnsymtom vid dyslexi oavsett språk och åldersgrupp.

– Dyslektiska svårigheter finns längs ett kontinuum och kan variera i svårighetsgrad.

– Hur dyslexi yttrar sig och utvecklas beror på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer.

– Dyslexi kan påverka tillägnandet av andra färdigheter, till exempel matematik, läsförståelse eller inlärning av ett annat språk.

– Den vanligaste kognitiva nedsättningen vid dyslexi är svårigheter med fonologisk bearbetning (det vill säga fonologisk medvetenhet, fonologisk bearbetningshastighet eller fonologiskt minne). Fonologiska svårigheter förklarar dock inte hela den variation som observeras.

– Arbetsminne, bearbetningshastighet och ortografiska färdigheter kan påverka hur dyslexi tar sig uttryck.

– Dyslexi förekommer ofta tillsammans med en eller flera andra utvecklingsrelaterade tillstånd, till exempel språkstörning/DLD, dyskalkyli, ADHD och motorisk koordinationsstörning.

Rekommendationer för kartläggning av dyslexi

Expertpanelen ger tydliga rekommendationer för hur bedömningen bör genomföras. De betonar att bedömningen bör baseras på flera källor, bland annat samtal med föräldrar, lärare och barnet självt, observationer samt standardiserade tester och bedömningar som är anpassade till ålder eller andra kriterier. Även om kvalitativa observationer och professionella bedömningar anses vara viktiga, betonar panelen att standardiserade tester säkerställer objektivitet, konsistens och tillförlitlighet vid identifiering av dyslexi.

Expertpanelen betonar att kartläggning av specifika färdigheter är viktigt för att förstå hur dyslexi påverkar individen och för att utforma goda insatser. De betonar följande:

• Fonologisk bearbetning: Bedömning av fonologisk medvetenhet, minne och bearbetningshastighet, är viktiga markörer för dyslexi.
• Ortografisk bearbetning: Bedömning av förmågan att känna igen och använda bokstäver och stavningsmönster.
• Arbetsminne och bearbetningshastighet: Dessa faktorer bör bedömas som en del av en omfattande bedömning.
• Flyt i läsning och stavning: Svårigheter med läsflyt och stavning är en viktig indikator, särskilt hos äldre barn och vuxna.
• Holistisk bedömning: Bedömningen bör innehålla information från flera källor såsom tester, observationer och samtal med föräldrar och lärare.
• Utvecklingsperspektiv: Det är viktigt att ta hänsyn till hur dyslexi utvecklas över tid och i olika sammanhang.
• Samförekomst: Man bör undersöka om dyslexi förekommer tillsammans med andra utvecklingsrelaterade tillstånd, så som ADHD eller språkstörning/DLD, eftersom detta kan påverka insatserna.

Hur Dysmate-testerna överensstämmer med den nya definitionen av dyslexi och kartlägger både dyslexi och DLD

Varför Dysmate-testerna är i linje med den nya definitionen 

Dysmate-testen har utvecklats baserat på både Rose-definitionen (2009) och den nyare Delphi-definitionen (2025). De avspeglar en uppdaterad förståelse av dyslexi som ett tillstånd som kan variera i svårighetsgrad och som påverkas av flera faktorer, såsom fonologiska och ortografiska färdigheter, arbetsminne och bearbetningshastighet. Testerna är utformade för att identifiera viktiga markörer för dyslexi, samtidigt som de tar hänsyn till utveckling över tid och samförekomst med andra tillstånd, exempelvis språkstörning/DLD. Detta gör Dysmate-testerna väl anpassade till både ny forskning och praktiska behov inom diagnosticering och tillpassning av insatser.

Hur Dysmate-testerna kartlägger dyslexi i linje med den nya definitionen

Dysmate-testerna har utvecklats för att möta expertpanelens rekommendationer och den nya Delphi-definitionens fokus på dyslexins dynamiska natur och multifaktoriella orsaker.

Här följer en beskrivning av hur Dysmate-testerna uppfyller expertpanelens rekommendationer:

– Fonologisk bearbetning: Screening- och uppföljningstestet mäter fonologisk medvetenhet, minne och bearbetningshastighet genom olika deltest, anpassade för barn, ungdomar eller vuxna.

– Ortografisk bearbetning: Deltesten Stavning och Skrivflyt mäter ortografisk medvetenhet och förmågan att känna igen stavningsmönster.

– Arbetsminne och bearbetningshastighet: Uppföljningstestet innehåller deltesten Snabb automatiserad benämning och Spoonerismer som mäter bearbetningshastighet, samt ett separat deltest som direkt mäter Arbetsminne.

– Flyt i läsning och stavning: Stavning och Skrivflyt mäter förmågan att stava flytande, medan 1-minuts ordavkodning mäter förmågan att avkoda flytande.

– Samförekomst med andra utvecklingsrelaterade tillstånd: Dysmate-testerna omfattar bedömning av språkligt-kognitiva markörer för språkstörning/DLD, vilket gör det möjligt att skilja mellan lässvårigheter som beror på dyslexi och sådana som beror på DLD.

Dysmate-testerna är således väl anpassade till både aktuell forskning och praktiska behov och utgör en solid grund för diagnostisering och tillpassning av stöd hos personer med dyslexi och relaterade utmaningar.

Hur Dysmate-testerna också kartlägger DLD

Dysmate-testerna är inte bara inriktade på dyslexi, utan kan också identifiera språkligt-kognitiva svårigheter i samband med DLD. Redan i sin nuvarande form kan testerna användas för att bedöma samexistensen av dyslexi och DLD, men kommande revideringar kommer att göra detta ännu enklare. Under hösten 2025 kommer Dysmate C, Y och A att revideras i Norge med tre nya deltest som bättre kan skilja mellan lässvårigheter som beror på dyslexi och sådana som beror på DLD. I Sverige kommer Dysmate-A redan i sin första version att innehålla de nya testerna.

De nya deltesterna omfattar:

– Språkförståelse: Ett område som är särskilt relevant för DLD och som kommer att tydliggöras i revideringen.

– Kognitiva markörer för DLD: Testerna kommer att omfatta de två mest kända kognitiva markörerna för DLD, vilket gör det möjligt att tydligare skilja mellan dyslexi och DLD.

Dessa revideringar kommer att stärka testets förmåga att ge en mer exakt bedömning och tillpassning för personer med olika typer av läs- och språksvårigheter.